Whazza

Kom nyss hem från Håkan Hellströms konsert. Det var min fjärde Håkankonsert. Det var bra, men stämningen var lååångt ifrån på topp, publiken var fett slö. Nästan alla stog helt stilla. Efter hans andra konserter har man varit helt dränkt i sitt och andras svett, men nu frös jag nästan.
  Dessutom kör han samma grejer. Varje gång jag sätt honom har dom spelar introt till klubbland, men kör första versen o lite från Förhoppningar och regnbågar. Det var kul första gången.
  Som förra året sätter han sig nedanför saxofonen och ylar "taaala tiil miiiig!" Och sjunger lite av kärlekens tunga, jävligt snyggt första gången, men inte igen. Den här konserten var en repris av förra årets konsert på Grönan, förutom att det var låtar från nya skivan. 
  Låtarna är jävligt bra, men när man år efter år får höra falsettkören sjunga "En daag tiil" i Hurricane Gilbert blir det lite småtråkigt.  Det kanske är jag som har varit på för många av hans konserter, men han hittar inte ens på ett nytt tal, och det känns lite falskt när han berättar samma lilla anekdot flera gånger.

Nej, jag har inte tröttnat på hans musik och hans texter är fortfarande lika klockrena, men jag är besviken.