Whazza

Jessica skrev här om dagen ett inlägg om vad hon hade i sin röda väska. Jag kontrar självklart med att vända ut och in på min väska på medborgarplatsens tunnelbaneperrong.

Anledningen till det var den lilla nyckeln jag tidigare hittat i skrapan. Det var en liten hänglås-  eller cykelnyckel av märket Abus, och jag stoppade den i väskan.
När jag och Stålis senare stog och väntade på tunnelbanan såg vi ett hänglås fastlåst på ledstången på en äcklig trappa. På låset stog det klart och tydligt: ABUS.
Jag börjar frenetiskt gräva i väskan. En påverkad man ställer sig, tittar intresserat och frågar vad jag letar efter. När han fått veta det börjar han föreläsa för Stålis om vad tjejer kan ha i sina mystiska hanväskor.
Jag blir mer och mer desperat, tåget kommer om en minut.
Till sist trillar nyckeln ut, jag är överexalterad av förväntan, stålis är skeptisk och fyllot babblar fortfarande.
Jag trycker in nyckeln i låset, den går in...men passar inte. Besvikelsen är stor. Fyllot försöker trösta med att han faktiskt har en annan nyckel i sitt gitarrfodral, öppnar det, glömmer bort nyckeln och börjar babbla om sin gitarr tills vi går på tåget.

Nyckeln sitter nu på min nyckelknippa och jag ska viga mitt liv åt att hitta det rätta låset.

Idag satt jag och Jessica fast i tunnelbanan mellan gamla stan och centralen i typ en kvart. Vi kom på att det var ju typ det optimala skräckfilmstemat, typ som the Mist, fast massa människor är fast i en tunnelbanevagn.
Alla är desperata och när man ätit upp alla säten och reklamskyltar börjar man fundera på vem av sina medpassagerare man ska äta.

Träning i Farsta. Galet jobbigt att åka hela vägen. Resan underlättas dock av den roliga snubben som säger stationerna på engelska. Next stop: Gamla stan. Det roligaste är i Gullmarsplan där han rabblar upp vad man kan byta till, alla bussar och Tvärbanan train. Det låter fett kul.
  På blå linjen är det ingen röst på engelska. Antagligen för att inte så många turister åker där. Saini och jag misstänker att det då skulle bli nåt i stil med : Next stop: Husby, watch your bags. Next stop: Rinkeby, don't make eye contact.
 Vet inte om dom säger på engelska på röda linjen. Har inte åkt där på länge. Hur skulle det bli?
     Next stop: Alby, don't leave the train.

Om ni som jag har problem med att  inte kunna sluta tänkta på dumma saker som ni inte kan komma på hur dom funkar så rekommenderar jag er att stänga det här fönstret, för det jag ska skriva kommer att plåga er i flera veckor. Jag ska alltså dela med mig av min största fundering, som ständigt surrar i mitt huvud, dag som natt. (iallafall när jag åket tunnelbana) Vissa av mina kompisar har jag redan utsatt för den här funderingen, dom har alla drabbats av samma besvär som jag. Kanske inte lika påtagligt, men ändå. Detta är alltså en varning.

Här kommer den:

Som vi alla vet ligger blåa linjen långt under jorden. På T-centralen måste man gå så långt att de var tvungna att sätta dit ett rullband för att resenärerna skulle komma fram samma dag som de påbörjade resan.
Röda och gröna linjen ligger där uppe, till och med på samma perronger. På gröna linjen körs bara nya fina tåg, även dom ännu nyare supertågen ibland om man har tur. På Röda kör dom sunkigaste tågen, och på blåa körs en mysig blandning (dock aldrig supertågen)
Kan tågen flyttas mellan linjerna? Alltså, kan ett tåg åka på röda ena dagen och på blåa nästa?
   Mellan gröna och röda kan dom nog byta vid typ slussen någonstanns, men kan tågen flyttas från de linjerna till blåa? Finns det en hemlig gång i tunneln nånstanns där tågen kan köra ner till blåa? Någon sorts ramp eller nåt. Den måste isåfall vara väldigt brant eller väldigt lång. Kanske en spiral? Tror inte det, tunnelbanor är nog inte så viga. Eller är det helt enkelt samma tåg som är isolerade på blåa linjen hela tiden?

Åkte hem vid typ 12. Var ganska trött och hade lite ont i magen. På T-centralen fick jag vänta 7 minuter, så jag bestämde mig för att köpa en kexchoklad i en av dom fina apparaterna. Jag stoppade in min guldpeng och tryckte det magiska numret för kexchoklad. Spiralgrejen började snurra och kexis åkte mot kanten, tills snurrisen stannade, Chokladen stog kvar på kanten!
  Selecta tittade triumferande på mig. Den jäveln trodde att den blåst mig på tio spänn, men den skule snart få tänka om. Jag tryckte lite på knapparna för att förvirra den och sen sparkade jag lite på den och tjoff så låg TVÅ kexchoklad i den lilla luckan! HAHA! Vem är blåst nu?

Ska Vara hurtig och träna med Sara och Saini senare, det blir nog bra. Imorrn ska hela laget träna i Rålis, det är soft för då måste jag inte åka till typ Gubbängen.
  Alltså jag måste fixa mitt nya tandskydd, och om det inte heller passar kommer jag bli galen och göra en skolmassaker. Undrar om jag vågar spela med mitt nya crosse, det kommer få rålisgegg på sig. Hoppas det inte är sånt här äckelväder imorrn.

Det var en tjej som sprang efter tunnelbanan med sin minihund under armen. Det såg otroligt kul ut för den stackars hundens huvud flög runt runt och den lilla hundnacken fick jobba hårt för att huvudet skulle sitta kvar. Skulle inte bli förvånad om den fick en whiplashskada.

Idag var det många på tunnelbanan. Jag blev klämd. Varför finns det människor som får typ ryck när dom ska av och måste ställa sig vid dörren så fort tågel lämmnat stationen innan?! En sån människa stog bakom mig i gången. Hon försökte desperat ta sig ur tåget och tvekade inte att ta till våld, hon trängde sig brutalt förbi mig och de andra resenärerna som stog helt fredligt i gången.
Det finns även de som irriterat mumlar om att dom faktiskt ska av här. Om man då påpekar att vi är i en tunnel, och att dom nog inte kommer ut även om jag släpper fram dom så brukar de bli väldigt bittra och gnälliga.